Strålsäkerhet i tandvård – ansvar, regelverk och praktiskt genomförande
Strålsäkerhet är en central del av radiologisk verksamhet inom tandvården. Även om stråldoserna generellt är låga vid intraoral röntgen, panorama och CBCT, ställs tydliga krav på struktur, dokumentation och ansvar.
En systematisk hantering av strålsäkerhet handlar inte bara om att uppfylla regelverk – utan om att skapa trygghet för patienter, personal och verksamhetsansvariga.
Denna guide ger en översikt över vad strålsäkerhet i tandvård innebär i praktiken, vilka delar som är viktiga att ha på plats och hur arbetet kan organiseras.
Vad innebär strålsäkerhet inom odontologisk radiologi?
Strålsäkerhet omfattar alla åtgärder som syftar till att:
-
Säkerställa att röntgenundersökningar är berättigade
-
Hålla stråldoser så låga som rimligt möjligt (optimering)
-
Skydda personal och patienter
-
Dokumentera ansvar och rutiner
-
Hantera avvikelser systematiskt
Det gäller oavsett om kliniken använder intraoral röntgen, panoramaröntgen eller CBCT.
Personalstrålskydd i tandvård
Personalens exponering ska minimeras genom tydliga rutiner.
I praktiken innebär det bland annat:
-
Att personal lämnar rummet vid exponering när det är möjligt
-
Att man använder strålskärmade väggar eller dörrar
-
Att man har uppsikt över patienten utan att exponeras
-
Att röntgenutrustningen hanteras korrekt efter exponering
Inom tandvård är de faktiska stråldoserna för personal generellt mycket låga. Det förändrar dock inte kravet på struktur och dokumentation.
Patientstrålskydd och optimering
Strålsäkerhet för patienter bygger på två grundprinciper:
Berättigande
Varje undersökning ska vara medicinskt motiverad och tillföra diagnostiskt värde.
Optimering
Stråldosen ska hållas så låg som rimligt möjligt utan att diagnostisk kvalitet försämras.
Vid CBCT innebär detta exempelvis:
-
Rätt val av FOV
-
Anpassade exponeringsparametrar
-
Undvikande av omtag
Strålsäkerhet är därför nära kopplat till radiologisk ledningsfunktion och det övergripande radiologiska ansvaret i verksamheten.
Dokumentation och ansvarsfördelning
En central del av strålsäkerhetsarbetet är dokumentation.
Kliniken ska ha:
-
Tydlig ansvarsfördelning
-
Dokumenterade rutiner
-
Struktur för kompetenssäkring
-
Rutiner för avvikelsehantering
-
Systematisk uppföljning
Strålsäkerhet ska vara en del av verksamhetens kvalitetssystem – inte en separat pärm i bokhyllan.
Sjukhusfysiker och strålskyddsexpert – när är det relevant?
I vissa situationer kan stöd från sjukhusfysiker eller strålskyddsexpert vara särskilt värdefullt, exempelvis:
-
Vid införande av CBCT (lagkrav)
-
Vid installation av ny utrustning
-
När rutiner behöver struktureras
-
Vid tillsyn eller granskning
-
När verksamheten expanderar
Extern kompetens kan bidra med:
-
Övergripande strålsäkerhetsbedömning
-
Struktur för dokumentation
-
Rådgivning kring optimering
-
Kvalitetssäkring
(Läs mer om vårt stöd inom sjukhusfysiker och strålskyddsexpert.)
Graviditet och strålsäkerhet
Stråldoser inom tandvård är generellt låga.
-
Gravida patienter kan genomföra nödvändiga tandvårdsundersökningar.
-
Gravida medarbetare kan arbeta kvar i sin befattning om fastställda rutiner följs.
-
Tydlig information och korrekt rutinföljd är centralt för att undvika onödig oro.
Vanliga utmaningar i klinisk vardag
Många kliniker upplever att:
-
Rutiner finns men är inte dokumenterade
-
Ansvar är otydligt fördelat
-
Uppföljning sker sporadiskt
-
Strålsäkerhet hanteras reaktivt istället för systematiskt
Ett strukturerat arbetssätt minskar osäkerhet och skapar trygghet inför både intern och extern granskning.
Strålsäkerhet som en del av helheten
Strålsäkerhet kan inte ses isolerat. Den hänger nära samman med:
-
Radiologisk ledningsfunktion
-
Kompetens och utbildning
-
Dokumentation och journalföring
-
Digital kommunikation och vägledning
När dessa delar arbetar tillsammans skapas en hållbar och trygg radiologisk verksamhet
Utbildning är en viktig del av ett systematiskt strålsäkerhetsarbete.